Lacrosse - You can't say no forever
// Susanne A
Petter - Så klart
// Susanne A
Moto Boy - Ride my wild heart 080414
Om man vill se den i högre upplösning eller till IPhone, så finns länkarna på skivbolagets hemsida. Där kan man även ladda ner låten som fri mp3.
// Susanne A
Sound of music 080412
Igår kväll följde jag med mamma på "Sound of music" i Kinnarps Arena. Jag följde med henne, då min pappa blivit dålig under dagen och inte orkade följa med. Tråkigt för honom, men jag fick en härlig musikupplevelse.
Det var otroligt roligt att se musikalen på svenska. Jag har tidigare bara sett filmen som är inspelad 1965 med Julia Andrews och Christopher Plummer som Maria och Kapten von Trapp. Rollen som Maria innehas av Pernilla Wahlgren, och rollen som Kapten von Trapp innehas av Tommy Nilsson. Jag hade totalt glömt bort vilken härlig röst Tommy Nilsson har, så fin och stämmningsfylld med ett bra röstspann.
Musikalen var bra spelad av alla inblandade och de sjöng otroligt bra. Orkestern var gömd någonstans bakom och vid sidan av scenen. Även om jag satt längst bort från scenen, så upplevde jag en stark inlevelse av skådespelarna genom deras sång, dans och agerande. Jag tycker den var värd att se, så har ni inte sett den, passa på om turnen kommer föbi er stad.
Foto: Peter Knutson
// Susanne A
Daniel Karlsson på "Sen kväll för tjejer" 080402
Jag har aldrig sett på Idol, men har honom sjunga någon låt eller två efter att fått länkar skickade till mig av vänner som slaviskt följt Idol. Så jag visste att han kunde sjunga mycket bra, och ikväll var inget undantag. Konferencién presenterade honom och passade samtidigt på att berätta om en gång när Daniel var 12 år, så sjöng han Nationalsången när publikrekordet på någon hockeymatch i Jönköpingstrakten. Daniel skrattar och bekräftar att han minns det hela. Sen lämnar konferencién scenen och Daniel börjar med att sjunga en Elvislåt. Applåder i massor och visslingar följde och Daniel tackade så mycket.
"Jag skulle behövt min trummis här", säger han och ler. "Men vänta, det har jag ju. Är du här, Tobbe?"
"Ja", hörs det från bakre delen av lokalen.
"Va bra! Men jag har ju inga trummor här. Men sen är det ju en massa tjejer här, så då vill man ju passa på att smöra lite och spela gitarr endast", fortsätter han och ler stort åt skratten som utlöses. "Knäppa upp en knapp i skjortan..." Vi skrattar mera. "Men jag tänkte att ni skulle få hålla takten istället. Tjejer är ju så mycket bättre än killar på det."
Sen börjar han att spela på "Grace Kelly" av Mika och alla tjejer i publiken klappar snart takten.
Foto: Tenner Phomsuvanh FINA KORT
Han har bra mellansnack och får publiken att skratta. Att han sjunger otroligt bra, tål att upprepas. Under kvällen spelar han en egen låt, som jag tyvärr inte kan namnet på, "Hallelujah" - som publiken körade till, "Elins låt" - en låt som han skrev till sin f d flickvän. Hon satt dessutom i publiken med sin mamma, vilket han påpekade med munterhet och värme i rösten.
Efter "Elins låt", så sa han att det var dags för sista låten.
"Vill ni ha något poppigt eller något lugnt?"
"Poppigt!" ropade en kvinna framför mig.
"Okej, poppigt..."
Sen började han sjunga "The vocie" a capella. Publiken föll snabbt in och klappade takten. Mellan första refrängen och andra versen, förklarade han snabbt att han inte kunde ackorden, så det var därför han inte spelade på gitarren. Efter andra refrängen, avslutade han den och började spela på "Twist 'n' shout" istället, som mitt i övergick till "Alabamba". Publiken klappade takten och sjöng med i körbitar och refräng. Han avslutade hela spelningen med att sjunga en vacker ballad. Jag tror den heter "Back to the start". Applåderna efteråt var enorma. Daniel gjorde en otroligt bra show, bra mellansnack som sagt och bra musik.
// Susanne A
Invigning av Klubb China 080328
"Hej!" säger han och tittar på mig.
"Hej!" svarar jag och ler.
"Ska du också in här?"
"Ja, men det är låst", svarar jag.
"Men då.... Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka strax", beklagar han sig lite och bankar lagom hårt på ena glasdörren. "Jag gick bara för att hämta detta. Jag tänkte nämligen passa på att jobba lite i logen."
Sen sträcker han fram handen.
"Oskar!"
"Susanne", svarar jag lydigt och skakar hand med honom, som den väluppfostrade tjej jag är. "Vi har träffats förr."
"Har vi?" Oskar ser lite fundersam ut, men sen verkar det glimta till ett litet igenkännande i ögonen på honom.
"Ja, på din relasefest", fortsätter jag.
"Ja, det gjorde vi." Nu tror jag bestämt att han mindes mig och min kamera, trots att jag hade längre hår då. Sen börjar han leta i innerfickan efter först en lapp, som det står diverse telefonnummer på, och sen sin mobil. Det ser lite bökigt och krångligt ut med tanke på laptopen och de andra han har i famnen, men han avböjer leende min förfrågan om han vill att jag ska hålla i något åt honom, då det nästan ser ut som om han ska tappa något i backen. Oskar går bet och får inget svar på det nummer han ringde, men då dyker killarna i Bianca upp och till slut får en av killarna i bandet tag på Tina, och vi blir alla insläppta i värmen.
Efter intervjun med Nina Wähä och Kristian Dahl i Lacrosse, går jag ner till entrehallen igen för att skriva ner lite direkta intryck. Där springer jag på Olof, en av arrangörerna och arbetarna på Klubb China. Han berättar att de är glada att de hann klart i tid.
"Jasså?" frågar jag.
"Ja, vi drog klart elen idag." Han ler och jag småskrattar.
"Det hade sett ut om det inte varit klart", säger jag och flinar.
"Ja, det hade det."
Sen pratar vi vidare om att det är jätteskoj att det äntligen har gjorts en satsning i sta'n på en riktig rockklubb. Att det har behövts mer än länge. Han berättar att de letar efter mera permanenta lokaler, då huset de befinner sig i just nu, ska rivas så fort fastighetsägaren fått rivningskontraktet. Vidare berättar han lite framtidsplaner, att de skulle vilja ha en bar i rummet bredvid spelningslokalen, och sen köra med att man måste visa legetimation i baren. De skulle vilja slippa det där med att ha åldersgräns på spelningarna nämligen, eftersom folk i alla åldrar gillar all sorts musik. Det tycker jag låter som en kanonbra idé och jag hoppas att de kommer att hitta nya lokaler som passar deras behov.
Recensioner på de tre spleningarna ligger i denna ordning:
Bianca - recension av spelningen samt några bilder
Lacrosse - intervjun med Nina Wähä och Kristian Dahl, recension av spelningen, ett videoklipp samt foton
Moto Boy - recension av spelningen, ett videoklipp samt foton
// Susanne A
Bianca på Klubb China 080328
1. Johan Viking och Johan Aineland
2. Pierre Arvidsson
3. Daniel Lindlöf
4. Martin Sundberg
5. Jacob Sollenberg
6. Mattias Johansson
Lyssna på Bianca.
// Susanne A
Text och Foto: Susanne Adamsson
Alla rättigheter tillhör: Susanne Adamsson
Lacrosse på Klubb China 080328
Efter att ha blivit insläppt i lokalerna tillsammans med Oskar, så följer jag musik och kommer in till spellokalen. På scenen står Lacrosse och gör soundcheck. Nedanför scenen står bl a Nina, sångerskan, och lyssnar på ljudet och volymen på allt. Jag stannar strax nedanför mixerbordet och tittar på. Efter någon minut vänder sig Nina om och ser då mig. Hon kommer genast upp och hälsar, samt meddelar att de har lite problem, men att hon och Kristian återkommer så fort det bara går till mig. Och efter ytterligare några minuter, så följer jag med dem upp till deras loge på övervångingen.
Kristian Dahl och Nina Wähä
Lacrosse medlemmar har alla spelat i två eller tre olika konstellationer innan de blev Lacrosse, och Nina och Kristian är de två som spelat ihop längst. Som band med alla sex medlemmar, har Lacrosse inte funnits i mer än ca 1,5 år. Och bandet startades 2005 av Nina, Kristian och Henrik, som precis i det ögonblicket kom in genom dörren. Men han försvann lika fort igen med ett stort leende och kommentaren:
"Jag spelar gitarr!"
De blev upptäckta via My Space av Gunther på Tapete Records i Tyskland, som kom och lyssnade på en spelning de hade i Köpenhamn. Han tyckte att deras musik var bra och de fick ett skivkontrakt. En av anledningarna till att de för tillfället är större i Europa än i hemlandet Sverige, är att deras tyska bokningsbolag lyckats boka dem mycket i Tyskland och i Österrike. De flesta spelningar de hittills haft i Sverige, har de oftast ordnat själva. De håller på att ordna ett bokningsbolag i Sverige också, men det verkade i skrivandets stund inte riktigt vara klart ännu.
I bandet så är det mest Nina som skriver låttexterna och Kristian som skriver musiken. På frågan om vilka som inspirerar dem och som de har som förebilder, så sa Nina:
"Vi kom väl fram till att det är två band som alla i bandet gillar."
"Nja, ett band är det väl egentligen", sa då Kristian. "Ett band som vi kunde enas om och så ett som var på gränsen."
"Ja, så var det", säger Nina och ler. "Sonic Youth kom vi i alla fall överens om."
"Sen var det opption på att vi eventuellt tyckte om ett annat band också som sagt", fortsatte Kristian och vi skrattade alla tre. "Men det är bara ett rykte."
När jag frågar vilken som den vanligaste frågan de fått, så berättar de att i Tyskland fick de ofta frågan om namnet på bandet, Lacrosse. Enda anledningen till att de döpte bandet till Lacrosse, är att det kändes rätt. De var det enda namnet som alla i bandet kunde enas om, så det var alltså uteslutningsmetoden som avgjorde bandnamnet. För er som inte vet, är Lacrosse är en av de största sporterna i Kanada tillsammans med ishockeyn.
"Detta kommer att försvåra våra turneer i USA och Kanada", sa Kristian när jag påpekade det.
"Vi kanske skulle ha ett amerikansk-kanadensiskt bandnamn", säger Nina och tittar på Kristian.
"Absolut! Not Lacrosse!"
"European Football", fortsätter Nina och vi skrattar.
"Något som man verkligen inte ska gå och kolla på", säger Kristian och flinar. "Här vill ingen att gå och kolla på Lacrosse, den sporten är inget att bry sig om, inga åskådare här", säger han med monoton citerande röst. "Så när vi åker till USA, kommer vi inte att ha några åskådare", fortsätter han. Detta utlöser ännu mera skratt emellan oss.
De har en stor portion humor, det är ett som är säkert. Jag avslutar intervjun med ett antal korta frågor:
"Nina: Favoritord eller favoritfras?"
"'Jag tycker om dig' tycker jag är fint", svarar hon efter att ha tänk i några sekunder.
"Kristian: Favoritsvordom?"
"Svordom... Det var inte så roligt med kortfrågor som jag trodde."
"Jag borde fått din och du borde fått min", säger Nina och skrattar, så jag låter dem byta.
"Hej!" svarar då Kristian på favoritord eller fras.
"Hora", blir Ninas svar på favoritsvordom.
"Kristian: Ljud du älskar?"
"Du gillar ljudet av regn", säger Nina när han varit tyst och tänkt efter ett antal sekunder. "Det har du sagt att du gillar."
"Har jag?"
"Ja, det har du."
"Ja, men det tycker jag om. När det slår mot taket. ja, det tycker jag om."
"Nina: Ljud du avskyr?"
"Jag tycker inte om... Tut, biltutor."
"Kristian: Om du inte jobbade som musiker, vilket yrke skulle du vilja pröva på då?"
"Jag skulle vilja vara... Jag går tillbaka till drömmar man hade som ung, och då ville jag bli proffisionell fotbollsspelare, eller stå i godisaffär."
"Nina: Yrke som du absolut inte skulle vilja pröva på?"
"Städare. Jag såg ett program om personer som städar kloakerna i Indien. Det skulle jag inte vilja pröva på."
"Avslutningsvis, kan ni nämna någon eller några saker som Jönköping är känt för?"
"The Cardigans", säger Kristian direkt. "Och den där... Uttern vi åkte förbi på vägen hit."
"Gyllene Uttern", fyller Nina i.
"Och I'm from Barcelona är från Jönköping också. Och HV 71."
Då kommer "mattanten" in, d v s säga tjejen som har varit och köpt mat åt den. Det är libanesiskt som står på menyn ikväll för bandet. Och jag är ändå klar med intervjun, så jag tackar för mig och lämnar dem att äta ifred.
"This new year will be for you and me". Låten "Come back" kan ni lyssna och se på, på min You Tube sida.
Deras spelningen var mycket bra. Musiken var medryckande och fick mig mest att vilja dansa runt på golvet. Nina och Kristian kompletterar varandra mycket bra som leadsångare och de överröstar inte varandra på något sätt. Kul är också att alla i bandet är med och körar. Låtarna är trallvänliga och fastnar lätt, men det gör dem inte på något sätt enformiga. "No more lovesongs for you" och "This new year will be for you and me" känns som givna hits, och nya låten "Come back" är något att se fram emot på en kommande skiva.
1. Lacrosse
2. Rickard Sjöberg och Robert Arlinder
3. Nina Wähä
4. Nina Wähä och Henrik Johansson
5. Henrik Johansson
6. Tobias Henriksson
Kristian upplyser oss också om att Jönköping är Sveriges Riviera.
"När man kommer in mot staden, ser man allt det vackra vattnet", säger han och skrattar.
Men jag håller med honom. Det är vackert att komma in mot Jönköping på E4 norrifrån.
Kom tillbaka snart till sta'n! Jag kommer som ett skott!
Lyssna på Lacrosse.
// Susanne A
Text, Foto och Film: Susanne Adamsson
Alla rättigheter tillhör: Susanne Adamsson
Moto Boy på Klubb China 080328
Mellansnack + Blue motorbike Ytterligare fyra videofilmer finns på min sida på You Tube.
Under spelningen fick vi även höra "What it was like to be with you", "Feed me with a kiss", "Beat heart", "Love is the one thing you can't pretend", "If only your bed could cry" - ny låt som kommer med på nästa skiva och "Ride my wild heart". Jag är inte riktigt säker på att det var i denna ordning, men det spelar inte så stor roll. Han pratade och skojade lite mellan de flesta låtarna. Han berättade att i vanliga fall, så när man spelar i ett band, så gör det inget om ingen säger något mellan låtarna, för det är alltid någon bandmedlem som fipplar med något och gör ljud. Men han var ju själv, så om han inte skulle säga något, så skule det bli knäpptyst istället. Vilket ledde till att lite senare, så var han helt tyst mellan två låtar, med kommentaren:
"Jag suger på tystnaden!" vilket följdes av hejdlösa skratt från publiken.
"Få nu inga idéer för att jag sa så", fortsätter Oskar med ett brett flin på läpparna, och syftade på vad han sa innan han spelade "Blue motorbike".
När han tyckte att han hade spelat klart, lade han ifrån sig gitarren, tog upp sitt vattenglas, tackade för sig och tog några steg tillbaka på scenen. Vi glad och hängivna, ropade genast efter mera, vilket till slut ledde till ungefär denna meningsutväxling mellan publiken och Oskar:
"Men om ni är tysta här framme", säger Oskar och tittar ut mot resten av publiken. "Vad säger ni? Vill ni höra mera musik eller vill ni gå och dricka öl?"
"Ja!" ropar någon längre bak i lokalen.
"Var det ett ja till mera musik eller till ölen?"
"Både och!" ropar samma person då.
Det hela slutar med att Oskar spelar "Karki" i kortversion för oss.
Sammanfattningsvis: Suveränt Oskar, men jag saknade din gamla svarta metalgitarr. .
Lyssna på Moto Boy
// Susanne A
Text, Foto och Film: Susanne Adamsson
Alla rättigheter tillhör: Susanne Adamsson
