Music Corner

Onsdagen den 5 mars var jag med mamma på Carmina Burana i Jönköpings Konserthus. Det var Saratovs statliga symfoniorkester och kör som stod musik och sång. Dirigent var Valerij Jermosjkin och kördirigent var Ludmila Litsova. Första delen av konserten var en blandning av väl utvalda stycken som de flesta känner igen. Bland annat "Barberaren från Sevilla, uvetyr" av Giacchino Rossini, "Kör från akt 1 ur La Traviata" av Giuseppe Verdi och "Uvetyr ur Carmen" av Georges Bizet. Andra delen av konserten var "Carmina Burana" av Carl Orff, och även tre solister fanns med; Tamara Khodakova - sopran, Mihail Zhuliuk -baryton och Emil Kanov - tenor.

Mäktigt är ett bra ord att beskriva kvällen med. Kören sjöng mycket bra och lämnade ett spår av välbehag inombords. Ludmila Litsova märktes knappt där hon satt med ryggen mot publiken bakom symfoniorkestern och dirigerade. Valerij Jermosjkin dirigerade med fina rörelser sin orkester utan att vara för yvig i sina rörelser, men hela tiden fanns en härlig känsla närvarande. Mest imponerad blev jag av Tamara Khodakova. Att det i hennes finlemmade kropp fanns en sådan otrolig röstresurs, var imponerande. Och klar och tydlig var hennes sång, och körparturen verkade hon mest hålla i för syns skull, för jag såg henne inte titta i noterna en enda gång medan hon sjöng. Precis så som jag tycker att en solist ska göra, sjunga utantill.

När de kom in på scenen, såg Valerij Jermosjkin lite besviken ut, för det var inte många som hade hittat till Konserthuset denna kväll. Men han fick snart bevisat att det var en entusiastisk publik som hade kommit dit för att lyssna. När de sjungit klart "Carmina Burana" och publiken gav dem alla stående ovationer, var leendet stort på hans läppar. Som extranummer sjöng de om "Were diu werlt alle mir", undersatsen i "Uf dem Anger", en sats ur "Carmina Burana". När de fick stående ovationer igen, så kom han tillbaka in ännu en gång och drog leende igång samma stycke igen. Och istället för att slå sluttakten mot orkestern och kören, vände han sig om och slog den mot publiken, vilket bemöttes med jubel och ännu starkare applåder.

De som inte var i Jönköpings Konserthus denna kväll, missade något mycket bra och vackert. Jag kan bara hoppas att flera konserter som denna kommer att ges i Jönköping i framtiden.

Mitt inlägg om Shallow Sense releasefest blev publicerat i första numret av TRACK, en gratistidning som ges ut i Gävleborgs Län, i år. Tidningen kom början av mars. Ni hittar nätupplagan av tidningen här.  Ni får klicka på Nyheter, så är det första nyheten och sist i den finns en länk till nätupplagan. Min artikel finns på sistauppslaget i tidningen.

Fotona från deras spelning på releasefest finns på min sida på My Space, (krävs att man har konto på My Space för att kunna kolla på dem).

// Susanne A

När jag kom dit strax efter sju på kvällen, så var det inte så mycket folk där ännu, men det kom mera hela tiden. Jag slog mig ner vid ett bord med en cider i handen och började fundera lite på vad jag skulle skriva i denna artikel. Jag ser mig omkring och försöker ta in stämningen, som ligger högt redan nu. Då uppfattar jag hur någon vinkar till mig. Det är Fredrik, trummisen. Jag ler och vinkar tillbaka. Någon minut senare kommer Mikael, sångaren, och sätter sig vid mitt bord och vi får en trevlig pratstund. Vi pratar om allt från rostning av råa kaffebönor, vilket han är mycket duktig på, till musik. Vi pratar lite kort om deras tur till Köpenhamn och delfinalen för Skandinavien och Tyskland på Vega i Bodog Battle.

För er som inte hört talas om Shallow Sense förut, så kan jag berätta att de under hösten deltagit i musiktävling för osignade band som heter Bodog Battle. De kom ända till Sverigefinalen, men sen var det stopp. Ja, det var i alla fall vad de trodde. Men via röstning på tävlingens hensida, gick de vidare till delfinalen på Vega i Köpenhamn på ett s.k. "Wild Card".

Mikael berättade att de hade blivit otroligt överraskade, när de fick veta att de gått vidare till Köpenhamn och delfinalen i Bodog Battle.

"Det kändes otroligt kul, då det är fansen som röstat på oss, och inte vi som suttit och spamröstat", säger han och skrattar. Sen kommer det en gäspning och han tar en klunk kaffe ur muggen han hade med sig till bordet.

"Trött?" frågar jag och ler.

"Ja, lite. Det har varit massor att göra på kort tid. Vi hade tänkt ägna dessa dagar innan releasen, till att bränna klart skivorna. Men nu fick vi packa väskorna istället och fara ner till Köpenhamn och spela, och sen raka vägen hem igen dagen efter. Vi åkte över hundra mil på lite mer än ett dygn. Så vi har ägnat natten till att bränna klart skivorna."

"Men det var det väl värt?"

"Absolut!" Sen kommer det en gäspning till. Mikael flinar och tar en mun kaffe till.

Efter ytterligare lite småprat, reser han sig för att mingla runt bland resten av gästerna. Även jag passar på att prata lite med andra som är där. Vissa ser att jag har en större kamera med mig, och jag får frågan mer än en gång, om jag är reporter. Men jag antar att jag får kalla mig för det nu.

Under kvällen så spelar Fools Gold, kvällens Dj:s en massa skön musik för oss för att få oss i rätt stämning. Det dansas framför scenen i väntan på att först Vargpakten, och sen Shallow Sense ska uppträda. Och vid tjugo i tio, intar förbandet Vargpakten scenen och bjuder på sin medryckande dansmusik på svenska. Skön och med massor av fart i, och de som samlats nedanför scenen, dansar och hoppar. Rena glädjeruset.

När klockan blivit ungefär tio i tolv, kommer Shallow Sense upp på scenen. Jubel hörs över hela lokalen och folket packas återigen framför scenen, ännu tätare än under Vargpakten. Det spelas nya spår från ep:n som "Leave it all" och "Transparent", och gamla låtar, eller hits kanske är bättre uttryckt, då publiken sjöng med under låtar som "By the wave". Under den låten sträckte Mikael även fram micken till några i publiken under refrängen. Att bandet är populära och omtyckta, råder det inge tvivel om. De har en bra scenshow med massor av energi i. Erik och Tom rör sig över hela scenen, precis som Mikael. Fredrik sitter bakom sina trummor och ser mest ut att njuta under hela spelningen. Det känns inbjudande att titta och lyssna på dem. Man vill höra mera. När de spelat klart lämnar de kvar en känsla av välbehag, i alla fall för mig.

Shallow Sense består sett ovan från vänster av : Erik - bas, Fredrik - trummor, Mikael - sång och Tom - gitarr

Sammanfattningsvis var det en mycket bra kväll. Skön och medryckande musik, bra liveuppträdanden och trevliga musiker. Stämningen i lokalen var på topp från första stund tills det var dags att gå hem. Efter spelningen, strax innan jag skulle gå, så pratade jag lite med Fredrik.

"Vi trodde aldrig att det skulle bli fullt", säger han och ler stort. "Det är helt otroligt vad mycket folk som kom."

"Så hur känns det nu, när releasen är avklarad och ep:n är släppt?"

"Kanonbra!" säger han och ler stort.

Text och Foto: Susanne Adamsson
Alla rättigheter tillhör: Susanne Adamsson

Band: Shallow Sense

Skivbolag: Osignade

Musikstil: Indierock

Ort: Västerås

Västeråsbandet Shallow Sense släppte sin första ep, som heter "Here goes nothing", i samband med sin releasefest den 15 februari i år. Första gången jag lyssnade på ep:n, så fastnade jag för den. Texterna och musiken innehåller ett visst mått av melankoli, men gör mig inte på något sätt deprimerad eller ledsen, utan jag njuter av den när jag lyssnar. Det är vackert och berör mig djupt, både sång och musik. Läst någonstans att lyssnar man på Shallow Sense musik vid rätt tillfälle, på rätt plats, så kan den förändra något för alltid... Det tror jag nog att den kan, och jag hoppas på att få höra mer av detta band i framtiden.

Lyssna på Shallow Sense.

// Susanne A

My friend Katarina and I have just arrived and are hanging in the bar waiting for our drinks. She has never heard Moto Boy before, so it was going to be interesting to see and hear her reaction after the performance. More and more people arrive, and it's getting more and more crowded. There is a feeling in the air, something special is about to happen. We drink up and order another one. Then we move away from the bar and towards the stage. Well, it's not much for a stage. It's just a quadrant 2 x 2 meters maybe, around 10 cm high. I take a few pictures of all the people and there are a lot of them. Read on the entrance door when we go home, that it was full house. It can't get any better than that. See some celebrities and even more unknown people. The feeling that something special is about to happen gets stronger. We talk to some other Moto Boy fans while we are waiting for the evening to kick off. We have many laughs and take some pictures. Some time passes and another drink finds its way into my hand.

Around 21.15 Oskar enters the stage and presents the short film "Dreamscape" by Pelle Hybbinettes. "It's a beautiful film", Oskar says and smiles. "And it features one of my songs, and that makes it even more beautiful!" He has an even bigger smile on his lips and laughs a bit. Then the film starts. And Oskar is right; it really is a beautiful film, very beautiful. Loved it! Dreamy indeed!

Maybe 20 minutes later, Oskar enters the stage once more. The cheering of the crowd is loud. Oskar starts the show by cutting a ribbon to open the show. The ribbon is held by two girls and behind the ribbon, Petra stands holding Oskars cd. Oskar bid everybody a warm welcome and starts cutting the ribbon. And he cuts and cuts and cuts and cuts it again.
 
That scissors wasn't very sharp! Everybody laughs. Finally he gets through and everybody cheers. Then Oskar starts playing for us. He starts with "Pie Jesu", and I remember the first time I heard him play. It was that August evening this fall in Huskvarna, the first time I heard him play. And it is as beautiful as it was then. Oskars amazing voice accompanied by his black metal guitar, makes a wonderful combination. I get goose bumps all over my body. Oskar tells us how glad he feels. Finally he is here, the album is released and that he has been looking forward to this night for such a long time now. And that we all have come to share this night and moment with him. Then he sings his first single for us, "Blue motorbike", and gets his own private choir containing a bunch of girls' right in front of him, that sings along with him. It was beautiful in its own way. There was so much happiness in their singing, so much ecstasy and joy. I think everyone at Jeriko smiled and felt the girl's joy.

After every song the cheering, whistling and applause are warm and strong. Oskar smiles and says something like this: "Everybody should be able to have a release party of their own at least once in their lives, because this is amazing! And you are amazing!" The look on his face can only be described as very happy and maybe a little stunned over the response he gets from the audience. His smile never leaves his face. It almost makes me wish that I actually would be able to feel what it's like to be in his shoes just for the moment.

He also plays "What it was like to be with you", "Beat heart", "Ride my wild heart" and as encore, the new single "Young love". I wish I could replay the response after the last song. It was overwhelming in my ears. It was such an intimate and joyful gig. It's a different feeling from when you see the artist up on stage maybe three meters away from you and one and a half meter up. It was a very special feeling to be part of this gig. But now it's party time!

The DJ starts playing music, people starts dancing and the bar gets crowded. Oskar stands besides the minimum stage and sign autographs for fans, talking with them and get his picture taken with them. He smiles and looks very happy, and of course there is a lot of hugging and congratulations. And I go around and take some pictures of people. Of course I also congratulate Oskar and tell him how much I like, no love, his album and how much I'm looking forward to hear more songs from him in the future. I take a great picture of him also. I like the fact that you can see the screening of the video to "Young love" in the background.

So what will I remember from tonight? Well, I will remember all the wonderful people I talked to and took pictures of, that not so very sharp scissors, a wonderful and beautiful performance, dancing and all the good tasting drinks.

And as I write this, I realized that I never said good bye to you or thanked you. So if you ever read this Oskar. Thank you for a wonderful performance; it was magic, and a fun evening! You have an amazing voice! It was great to finally meat you and talk a little to you. And remember: You will always look better than anyone else in red lipstick!

What about my friend Katarina then? Well, she liked some of the songs and thought Oskar had an amazing voice, so I at least put her ears in the right direction.


Text and Photo: Susanne Adamsson
All rights owned by: Susanne Adamsson

Så var det dags för konsertkvällens höjdpunkt enligt mig och många andra. The Ark! De öppnad stark med Clamour for glamour och hela publiken var igång på några få sekunder. De sjöng med, jublade och klappade takten. Att få igång allsången var inte svårt för Ola, vilket skulle visa sig hålla i sig under hela spelningen. Som andra låt fick vi höra samhällskritiserande Father of a son.

De rev av hit efter hit och bjöd även på ett nytt spår från nya skivan, Prayer for the weekend, nämligen New Pollution. Vem vet? Det kanske är nästa singel. Även Prayer for the weekend och All I want is you. Vid ett tillfälle gick hela bandet förutom Ola av scenen, och Ola sjöng den otroligt härliga Uriel ensam med en elgitarr som komp. Magiskt!


1. Martin och Ola
2. Martin
3. Leari
4. Ola
5. Jepson


Ola sjunger Uriel. Klippet är på 30 sekunder bara. Min dåvarande kamera tillät inte längre filmning.

Det bjöds även på klassiker som It takes a fool to remian sane och Let your body decide, och nya låtar som Absolutly no decorum och Melodifestivalvinnaren The worring kind. När Ola sprang in bakom scenen för att dra på sig kläderna som han hade på Melodifestivalen, så sjöng han och publiken ett litet medly ihop. Det var Sommarnatt, I wanna be loved by you och någon mera låt som jag inte kommer ihåg vilken det var. Underbart skoj!

Vid ett annat tillfälle verkade det som om Ola inte riktigt kunde bestämma sig för vad han vill sjunga, utan började sjunga på Angelheads, för att sen gå över i Echo chamber för att avsluta i Trust is shareware. Regisserat eller inte, så var det snyggt gjort och lät mycket bra med övergångarna. Publiken sjöng med vad de än spelade.


6. Martin och Ola
7. Ola
8. Martin, Sylle, Ola och Leari
9. Martin
10. Jens

Avslutningsvis fick vi höra och sjunga med i Calleth you, cometh I. Mot slutet av låten kom även Moto Boy och Melody Club upp på scenen och tog del i allsången. Hade fansen fått bestämma, hade vi nog stått kvar och sjungit länge, länge.....

Enligt JP, Jönköpings Posten, ska Ola själv ha sagt efter spelningen, att det var sommarens bästa. Själv ger jag dem högsta betyg. Bästa spelningen jag någonsin varit på. De bjöd på sig själva och fick med sig publiken, som inte var större än ca 3000. VIll du lyssna på The Ark, kan du göra det här.


11. Ola
12. Leari
13. Delar av Melody Club, Jens, Jepson och Martin
14. Ola nere vid publiken
15. The Ark tackar för sig för denna gång

// Susanne A

Text, Foto och Film: Susanne Adamsson
Alla rättigheter tillhör: Susanne Adamsson

Den 14 augusti var jag i Västerhaninge och hälsade på min syster med familj. När jag kom till Centralstationen, så såg jag att det var något på gång i vänthallen på markplan. Nyfiken som jag blev, tog jag mig en titt. Och på en scen stod BWO och väntade på att få sjunga. Då kommer jag på att det var idag damlandslaget till fotbollsvm 2007 skulle presenteras. Och att BWO hade gjort vm-låten. Jag stannade kvar och lyssnade och det var riktigt skoj. Här är några foton på BWO samt två filmsnuttar.

Kul att just du hittade till denna blogg, du är så varmt välkommen! Att detta är en musikblogg, var nog ganska lätt att lista ut. Här kommer jag skriva om musik som jag lyssnar på. Det kommer vara allt från skiv- och konsertrecensioner till klipp från You Tube. Det kan vara allt från hårdrock till klassisk musik, gammalt som nytt. Det kommer även att annonseras om olika konserter som jag tänker gå på. Alla inlägg kommer att skrivas på svenska, så vida de inte publicerats på någon engelskspråkig sida, eller om det funnits önskemål att det ska publiceras på engelska.

Alla foton och filmer är tagna mig om inte annat anges. Om ni vill se flera av mina foton, så finns de för tillfället på min sida på My Space, Flickr eller Photobucket.

Först kommer jag dock lägga ut lite gamla recensioner och artiklar, som idag ligger på min andra blogg, så ni har något att läsa just nu. Nytt material kommer efter fredagen.

Jag önskar er mycket nöje och än en gång varmt välkomna!

// Susanne A